Har någon annan tagit “din” domän?
Är din domän tagen?
Det är inte ovanligt att kunder då de är i färd med att sätta upp en ny webbplats upptäcker att någon annan redan har registrerat just det domännamn som kunden hade i åtanke. Vad kan man göra i sådana situationer?
År 2012 inleddes en stor förändring av Internets struktur för webbadresser. Många känner inte till det än, men de senaste åren har hundratals nya topp-domäner, dvs ”ändelser” av webbadresser, blivit tillgängliga. Det innebär att det nu går att registrera domännamn som istället för de traditionella .SE, .COM och .NU med flera, istället slutar med ändelser som till exempel .SHOP, .ONLINE eller .LONDON. Det här har lett till att det kan bli enklare för små företag att hitta ett domännamn som inte redan är taget eftersom det nu finns så många ändelser att välja på. Men det innebär också en ökad risk att någon annan registrerar och använder ditt varumärke, produktnamn eller bolagsnamn under någon av alla dessa ändelser.
Vad kan man göra om man upptäcker att ett domännamn har registrerats som man själv borde ha bäst rätt till?
Olika topp-domäner lyder under olika regelverk, så vad man kan göra åt det beror på under vilken topp-domän (ändelse) som domännamnet är registrerat. De flesta topp-domäner är kopplade till ett tvistlösningsorgan där man som en sista utväg kan stämma innehavaren av domännamnen i ett försök att få domännamnen överförda till sig själv. Gemensamt för de flesta regelverk för att man ska kunna kräva detta är att man måste bevisa att domännamnet lätt kan förväxlas med ens egna varumärke/bolagsnamn/produktnamn, att det registrerades och/eller används i ”ond tro” (dvs att det inte bara är ett sammanträffande att domän-namnet påminner om ditt varumärke) samt att den nuvarande ägaren inte har några registrerade eller inarbetade rättigheter till detta domännamn. Om det är ett domännamn som slutar på .SE kallas tvisteförfarandet ATF, Alternativt Tvisteförfarande. För domäner som slutar på .COM används en process som heter UDRP (Uniform Dispute Resolution Policy).
Det är förstås att föredra att i första hand försöka lösa frågan på vänskaplig väg, utan en tvist. Om det inte lyckas och man noga har kontrollerat att man uppfyller de kriterier som gäller för att vinna en tvist för just det här domännamnet kan man skicka ett varningsbrev, så kallat Cease and Desist Letter. Där man lite skarpare uppmanar innehavaren att upphöra med användningen av ens varumärke. Lyckas inte heller det är nästa steg en domännamnstvist.